Historiken är en något bearbetad version av den historik som publicerades i klubbtidnignen Skirö-Kuriren 1994, i samband med klubbens förmodade 50-årsjubileum. Historiken bygger på bland annat en intervju med framlidne ordföranden Olof Carlsén.

Enligt protokollboken bildades Skirö AIK 20 januari 1944. Fast precis som många andra idrottsföreningar i bygderna runtomkring är klubben egentligen äldre än vad ”prästbetyget visar. Redan 1935 deltog Skirö AIK i en lokal pokalserie i bandy.
Skirö AIK mötte Ekenässjöns IF, Björköby IF, Landsbro IF, Kvillsfors IF och IFK Holsby. Det var sannoilikt klubbens allra första medverkan i ett seriespel men långtifrån det sista.

Uppgifter som framkommit under 2020 gjorde att årsmötet då beslöt att klubbens bildande år ska vara 1929 och inte 1944. Dock kom krigsåren emellan med allt vad det innebar och idrottsverksamheten i Skirö förde en tynande tillvaro. Därför var det 1944 var det dags att blåsa nytt liv i avsomnade Skirö AIK, men efter årsmötesbeslutet ska detta datum just ses som en omstart av befintlig förening och inte som en nystart. I Vetlanda-Posten annonserades om en träff i skolan den 20 januari för alla idrottsintresserade skiröbor. Då hade man två veckor tidigare haft ett förberedande möte på Kafé Dahn.

Vid träffen i skolan bildades Skirö Allmänna Idrottsklubb ännu en gång. Man såg ingen anledning att ändra namnet, det gamla dög gott.
Förhandlingarna leddes av Per-Rune Larsson (för övrigt bandysuveränen Jonas Claessons morfar) och när han svingat klubban färdigt för kvällen hade Skirö AIK en styrelse med Olof Carlsén som ordförande, Gunnar Richter som sekreterare och Ingemar Larsson som kassör. I övrigt bestod styrelsen av vice ordföranden Lennart Carlsén, vice sekreteraren Inga Larsson, referenten Evert Hult, klubbmästaren Per Bråkenhielm och materialförvaltaren Per-Bertil Appelberg. Som bandysektion valdes Nils Blomqvist, ordförande, Alvar Jonsson och Arthur Johansson.
Medlemsavgiften fastställdes till en krona och 50 öre och så tog Skirö AIK sina första steg ut i världen, fast den egentligen sett dagens ljus långt tidigare - och då med Olof Carlséns bror Lennart som ordförande vid starten 1929.

-Jag minns hur vi spelade fotboll på mossen vid Gölberga. En kväll i veckan spelade vi, de övriga gick korna där och betade så vi fick se upp för komockorna när vi sprang, berättar Olof Carlsén.

Vintertid spelade man bandy på Skirösjöns is. Då gällde det att vara observant på vädrets nyckfulla vändningar och skotta om det kom för mycket snö eller ändra spelplats när det töade och isen blev för tunn.
-Vi ställde aldrig in en bandymatch. Gick det inte på det ena stället så gick det på det andra. Det var bara att flytta mål och sarger, berättar Olof Carlsén.

Startade simskola
De första åren efter omstarten var Skirö AIK:s medlemmar aktiva inom det som kallades allmän idrott (dagens friidrott), skidåkning, fotboll, bandy och simning! Åren 1946-1959 hade klubben en simsektion som drev simskoleverksamhet långt innan det blev en kommunal angelägenhet.
Skirö AIK arbetade i tidiga år också med trivselarrangemang, medlemmarna såg exempelvis till att det restes julgran i byn.
1951 kom bordtennisen som en ny sport. Bord snickrades ihop och duster utkämpades i skolans (numera bygdegården Skirögården). Sedan dess har skiröborna regelbundet spelat pingis och riktigt intensivt under 80-talet och 90-talet då ungdomsträningar kunde samla 30-40 deltagare. Men hela tiden har det handlat om spel på motionsnivå.
Men det är bandyn som varit klubbens huvudgren.
I takt med att ungdomsverksamheten i bandyn vuxit har också medlemsantalet ökat rejält. Eller vad sägs om följande utveckling: 1969 – 25 medlemmar, 1988 – 108, 1993 – 523, 2009 – 760.

Ingen klubbstuga
Någon egen klubbstuga har Skirö AIK aldrig förfogat över annat än omklädningspaviljongen vid fotbollsplanen i Wallby, ej heller någon egen landisbana. Från 1969 till början av 2000-talet hyrdes Ädelvallen av Ädelfors IF vintertid, och gräsmattan spolades då till bandybana. Den egna fotbollsplanen i Skirö är för liten och har för stark lutning (1 meter från nordvästra hörnflaggan till sydöstra…) och kunde aldrig användas för det ändamålet.
Redan den 20 januari 1945, ett år efter bildandet, noterade styrelsen behovet av en samlingslokal i Skirö. Nästa gång man diskuterade lokaler var 1948 då behovet av en materialbod vid Skirösjön uppstod. 1950 kunde man ta i bruk Alvar Jonssons före detta kolskjul vid kvarnen.
1962 togs beslutet att bygga paviljongen vid fotbollsplanen. 1976 gjordes ett försök att förvandla Prästgården till föreningens mötesplats. Skirö AIK ville då att kommunen skulle köpa Prästgårdens bostadshus av församlingen och förvandla nedervåningen till samlingslokal. Skirö AIK funderade i anslutning till detta på att iordningställa en bandybana på mossen tvärs över vägen. Sundsängen skulle kunna utnyttjas som friluftsområde och tillsammans med bandybana och fotbollsplan bilda en mycket naturskön anläggning för friluftsliv och idrott. Av detta blev dock intet.
1986 gjordes nästa försök. Skirö AIK samlade byborna till ett stormöte för att diskutera en flyttning av bostadsbaracker från Kvillsfors till Skirö, baracker som i så fall skulle byggas om till bygdegård. Intresset var dock klent.
Det sista försöket gjorde Skirö AIK 1989-1991 då styrelsen arbetade intensivt för att åstadkomma en landisbana med tillhörande klubbstuga i Prästhagen bakom daghemmet, ett område som klubben för övrigt mellan 1947 och 1954 hade arrendekontrakt på för att där uppföra en idrottsplats. Det kommunala stöd på 800 000 kronor som skulle krävas uteblev dock och även detta försök rann ut i sanden.
Skiröbygden har dock fått en bygdegården, genom Skirö Sockens Bygdeförenings regi. Föreningen har tagit över skolan som lades ned 2006, och förvandlat den till bygdegård.

Stewe Jonsson 09-05-28, justerad 20-09-28